kanske blir jag simpelt en ensam droppe regn.

måndag. har ett litteraturarbete som ska vara färdigt idag. i lördags var jag på öppet hus med skolan igen, och sedan var jag på demonstration mot försöksdjur vid SMI. i SMI sitter 124 utrotningshotade apor i burar i väntan på att utsättas för de mest hemska tortyr man kan drömma om. bland annat utsätts djuren för högt ljud dagar i sträck för att se hur mycket ljud en apa tål. sjukt. sedan skär de bort en bit av hjärnan, och borrar och trixar. djuren är i fullt medvetande under processen. det är så fruktansvärt gott folk, sådant här måste stoppas. att de forkar om aids är bara ett dåligt försvar av folk som njuter av att tortera djur på detta sjukliga sätt.

här kan man läsa mer om detta; http://www.djurrattsalliansen.se/inrikes/200-personer-protesterade-mot-smi.html

jag borde göra klart min uppgift nu, analys av Den gula tapeten.

jag blir så irreterad på alla människor i tunnelbanan. pressar dom sig inte igenom kön står de mitt i uppgången och läser böcker medans de går en meter i halvtimmen. jag ska inte klanka ner på folk som läser, det är bra för den personliga utvecklingen... men mitt i trappuppgången?

för tillfället är jag helt uppslukad av en bok som heter Många liv, många mästare som handlar om en tjej, som lider av svår ångest och är livrädd för vatten. under en hypnos hos spykologen berättar hon om hur hon, 1000 år före kristus druknade tillsammans med sitt barn. tidigare liv... nice! själv tror jag att jag varit jesus själv, så perfekt är jag som människa.

torsdag. igår var jag på öppet hus med skolan, delvis på grund av att jag ville se våran nya skola(vi ska flytta våran skola till odenplan av någon konstig anledning) dels för att jag ville hålla utkik på vilka nya människor som tror de ska börja där, och framför allt för att man får en gratis biobiljett, vilket är bra nu när jag måste spara pengar till Paris-resan. våran nya plats såg väldigt lovande ut. otroligt mycket större än i nuläget, och med en massa myshärnor. idag ska leo och jag åter igen ta en fika var det sagt, men han är rätt duktig på att ändra planer sista minuten. jag känner att jag behöver gå igenom några saker om Paris för honom, och in i det sista övertala honom att följa med under jord till The Catacombs of Paris. nice!

Kärlek i kolerans tid verkar intressant. årets outsider i oscarsgalan - Javier Bardem spelar i filmen, vilket bara det är en anledning att se filmen. rätt sjukt att Arn fortfarande visas på bio, den var inte ens bra. REC tror jag blir årets skräck. trailern är riktigt obehaglig. skräck är mitt område alltså, särsklit japansk skräck.

menne... hade prov i filosofin idag, och det gick ritkgit uselt på min ära. känner hur ångesten efter provet spökar i en annars stillsam dag.


Funderar på att klippa till en frisyr. så här kan man ju inte se ut. kanske som morrissey, jag tycker om designen. undrar vad farsan kommer tycka bara.. hm

åh, för en stund sedan spelade jag årets första fotboll med kimmen och leon. glädjande nog hade tre människor kommenterat, och då blir man glad. nu har jag slutat, men jag ska vänta på leon, som slutar om två timmar.. nice!

tisdag. lade märke till att fem besökare besökt min blogg. detta sedan jag började skriva om mer intressanta saker än min trista vardag. jag ska spinna vidare på detta, utveckla bloggen lite, skriva om ämnen som folk kan ta del av. i och för sig bryr jag mig inte om ifall jag har många besökare eller ej, jag har bara en abstinens att skriva av mig lite och döda lite tid. dom här fem besökarna är säkert jag själv, alla fem, från olika datorer. det kan vara därför folk är för kloning. hur som helst, så skiljer sig svenska bloggare inte mycket från varandra. de skriver ungefär samma sak, mode, deras små "unika" liv, eller sport.


Leo och jag ska ta en fika idag, och så kanske kim följer med om han orkar.

måndag. en dag när man måste leva på helgens nöjen för att orka med måndagens döda rytmik. i fredags var jag som sagt hemma hos kim tillsammans med leo, spelade lite nhl, drack några öl, och skämtade bort alla bekymmer. sedan sov jag hos leo, och på lördagen var jag med syrran och hennes pojkvän och kollade på David La Chapelles fotoutställning som jag blev helt kär i.

jag är helt slut också. kom även två timmar förtidigt.

EM i sommar känns som ett hopplöst fall för Sverige. att hamna i en grupp där alla enligt fifas världsranking är rankad högre än Sverige ser svart ut. om dom skulle sluta två i gruppen lär det ändå se mörkt ut. tvåan i våran grupp kommer möta vinnaren i grupp C, Frankrike, Italien eller Holland. nice..

fredag. probably the best day of the week. Jag hade tydligen ingen psykologi idag, så igentligen kunde jag gått tillbaka till min bild och fortsatt med tavlan, men det är ingen större idé att plocka fram alla färger och allt när det är en halvtimme kvar bara. om två timmar ska jag ha nutida konst, och sedan är skolan slut för den här veckan. jag lär hänga i stan en stund, innan jag drar till kim ikväll. stan; det får mig utsökt att tänka på skogskyrkogården och riddarholmskyrkan som jag läste om för en stund sedan. på dessa två platser ska det sägas spöka rejält om nätterna. Stockholm har mycket att erbjuda för äventyrslystna med andra ord, och jag är glad att jag lever i en sådan historiskt intressant stad.

Vår vackra stads grundare, Birger Jarl spökar på kungliga palatset. Borgvattnet är dock en av de mer berömda platserna. den kanske mest berämda måste Peter Schefflers hus på drottninggatan. den senare ägaren av huset, Jacop von Balthazar Knigge sades vara en ond människa som sysslade med djävulsdyrkan och liknande om nätterna. huset härjades så mycket av Jacop att man anlitade en präst. det slutade enligt vittnen om att prästen slungades ut ur huset av okända krafter och bröt ena benet. kanske inte så lockande, men intressant att läsa om. jag försa mig igår angående Catacombs museeum inför Leo, och nu lär han antagligen vara misstänksam under hela Parisresan. nog om spöken.

Stockholm är vackert så här års, och jag älskar miljön kring gamla stan och riddarholmen. dock kan man ju tycka att stockholmarna är lite väl malliga. man kanske skulle besöka djurgården någon dag, det var ett tag sedan. jag längtar tills allsången sätter igång i sommar. det är kanske larvigt, men det är sommar.

 

torsdag. känner mig aningen nere för tillfället. vet inte varför, men det kan vara så vissa dagar. jag har precis suttit och kollat på Paris mest hemsökta ställen. eftersom jag är kusligt intresserad i okulta ting, har jag bestämt att lura dit Leo, en liten rädd själ, till Catacombs Museeum och tillbringa dagen, förhoppningsvis natten där med att tämja på nerverna, när vi drar till Paris i sommar. jag är inte alls speciellt modig, men det kanske är det som är det speciella i att besöka en plats som delvis är uppbyggd på mänskliga skelett. det låter sjukt, men jag slår vad om att ingen drog kommer ge någon liknande kick, och ja, jag slipper ju alla biverkningar också. det är reality, och jag har som mål att bevisa för logiken själv; Leo, att verkligheten har mer att erbjuda än den trista vardagen. självklart måste jag någon gång i livet, även besöka Bell farm i Tennesee, där det sägs att en häxa, alternativt ett spöke härjat sedan decenier tillbaka. Bell farm brukar rankas högt i de flesta internationella listor på hemsökta platser. tydligen ska även vita huset vara ett underskattat ställe för spänningsökare och spökfacinerade.


Amerika består inte enbart av tjocka människor
eller judiska collagepojkar. i det här huset har
folk vittnat om både ondska, förtvivlan och andra
hemskheter. ett måste om man skulle befinna
sig i Tennesee, Amerika.

gällande Catacombs museeum, läs; Long ago, as the city of Paris grew, it became necessary to provide more space for the living. To do so, engineers and planners decided to move the mass of humanity least likely to protest: in this case, the dead. Millions of Parisian dead were quietly disinterred in one of the largest engineering feats in history and their remains were deposited along the walls of the chilly, dank passageways lying beneath the City of Light. They lie there to this day, in the eternal darkness, an Empire of the Dead.

The Paris Catacombs are infamous and much has been written about their history and purpose. A million visitors a year are said to walk the dank corridors and to stare at the bones and gaze fixedly into the empty eye-sockets of the long dead. Many of these same visitors, and some of their guides, have encountered more than just the silence in the catacombs: they have had encounters with ghostly inhabitants that roam the empty passageways and mutely follow the tour groups around.
(text hämtad från http://www.hauntedamericatours.com/HAUNTEDPLACES.htm)

låter lockande, visst? jag hittade även ett ny intressant plats när jag sökte. jag vet inte alltså, det kallas Zombie Road, missouri, vilket låter töntigt. men här har åtskildriga utredningar gjorts, både av myndighet och bysiders. en dokumentär har gjorts; Children of the Grave (med en spökaktig font). Platsen i sig är mycket obehaglig och ingenting för Leo. Det är en vildvuxen railroad om jag minns rätt, placerad i en kuslig skog, där människor i märkliga sammanhang utfört andliga tillbedjelser och andra typer av dyrkan. om jag någonsin genomfr en resa till USA, genom att bila tvärs över landet, parkerar jag gärna i närheten och röker en god cigarr, i inväntan på något trevligt. ja gud, det finns mängder av platser som sägs vara hemsökta, men säkert hälften är bara båg. hur som helst, Catacombs nästa.

jag blir ofta så där euforisk och upphetsad när jag väl kommer in på ett ämne jag läst mycket om. det får jag sluta upp med, annars kommer jag skrämma alla spöken därifrån. nice!

jag tror det här med html koder bara är något trick. en billig konspiration. vad jag än skriver och ändrar så fortsätter det stå head> längst uppe på min sida. helt sjukt. kanske har intelligent liv i en annan dimension skapat en illution av att det är jag som skriver koderna. eller också suger jag på htmlkoder.

till sist, har någon varit på dessa platser, eller vill rekomendera någon plats, rekomendera någon plats. berätta, jag är fortfarande intresserad.

onsdag. tröttsam, mjäkig och rätt trist onsdag. gick upp sju, vilket är på tok för tidigt för mig. jag vaknade tre igår natt också, och låg bara och halvsov ända fram till det var dags att fixa sig i ordning inför en ny dag. hursomhelst, så har jag

satt uppe igår natt och glodde på Paranoia agent, animen ni vet. den är väldigt mycket lik vardagen i stockholm, fast på sitt sätt förstås. folk är trötta på livet, dom är bara en minimalisk del i en stor och sönderstressig stad. ungar i tolvårsåldern saknar helt moral i kroppen och begår de mest hemska brått. och ja, jag känner mig som Tsukiko ibland.

alla har varit så upphetsade senaste veckorna på grund av den där Duffy. lyssnade igenom lite material av henne för en stund sen, och jag måste säga att ja... jag tolkar hellre hennes röst och stil som en dålig efterapning av Dusty Springfield, lite Janis Joplin, än någon "ny" Dusty. sen tål jag inte tjejer som ser ut som dockor i ansiktet... det är bara läskigt.  men det är väl så, det finns ju faktiskt folk som gillar skit som Tokio hotel, med den där snorungen som ser ut som en elckockerad katt och som sjunger som om han vore torterad, medan de inte har någon aning om vem Stevie Wonder är liksom. man vet inte om man ska skratta eller gråta, men någon ironi lär det ju vara. nu fan ska jag lägga upp lite konst. rätt simpelt, men det finns stunder då jag inte har något annat för mig, och andra stunder då fantomen ibland vandrar på gatorna som en vanlig man.



vahetteree... på fredag kanske jag ska se på film också, hos kimmen. kanske kommer Leo förbi också, om jag lyckas slita han från plugget.

tisdag. en sådan tisdag man bara önskade vore över innan den börjat. jag stressade iväg till skolan och upptäckte för sent att lärarna har någon studiedag alldeles plötsligt. detta är inte första gången heller, utan jag lär ju slagit något rekord. usch, inatt tror jag att jag drömde om hundar igen. jag mår så dåligt när jag vaknar efteråt, och jag kan slå vad om att det ligger någon kamphund under sängen. igår blev jag utkälld av en border collie på väg hem från gymmet, så det var väl iochförsig inte så konstigt att jag drömde mardrömmar efteråt.



men ändå.

eftersom jag satt övergiven i en datasal kom man till insikt om vissa saker. jag satt och stirrade ut genom fönstret. båtarna som glider förbi, kaknästornet (nåt liknande torn av något slag) och de riktigt deprimerade molnen som hängde över skolan. jag önskade att något kunde få mig på bättre tankar. klockan hade inte rört sig på länge, jag undrar om tiden verkligen kan stå stilla.

jag läste förra veckan om en ny upptäckt i vårat universum. den minsta planeten som man hittat utanför vårat solsystem och upptäcktes av ett gäng spanka science-amigos. mycket tyder på att intelligent liv ska existera, men man kan ju undra varför den planeten skulle skilja sig mot våran planet.. hm.. hursomhelst, ett dygn här, var tjugotvå dygn på den nya planeten. skulle man kunna finna ett sätt att få planeten att snurra i samma hastighet som jorden skulle man kunna tänkas bo där i framtiden. mycket intressant, men inte särsklit genomtänkt, så jag anar att en hund är begraven.

Det är alltid en underbar känsla att komma hem efter att man tränat hårt. ikväll tränade jag dessutom med Kimchi, som är en jävel på att löpa. Det kan bli en aning långtråkigt att träna ensam, även om jag är en flexibel människotyp som tänker mycket för mig själv i min dunkla ensamhet. Tränar man galet hårt i 45 minuter uppnår kroppens endorfiner samma nivå som 2 mg morfin, men det är säkert ett PR trick riktat mot gamla pundare som bestämt sig för att träna på "FLEX".

Jag är särsklit förtjust i tvprogrammet "Grannfejden" på TV3. hur två parter, alla med en envishet och illvilja av stål lyckas hamna på samma gata av alla gator i Sverige och hur Aschberg löser det. vissa fall är helt sjuka alltså, fattar inte hur man ens orkar fortsätta trakasera varandra. men det är väl som med alla typer av krig - så länge man hatar, finns det alltid människor att hata.

Bra, nu missade jag apornas planet också. Nej men som sagt, den här dagen visade sig bli en helt ok dag, så jag ger fan i att kritisera något. vad musklerna värker vill jag lova! Jag lägger mig nog i sängen snart, och läser lite Dalai Lama.

må gud vara med er!

måndag. en märklig måndag, delvis på grund av vädret, och humöret. jag kan ju börja med att berätta hur arg och förtvivlad jag känner mig över det här samhället. att det ens finns sådana här människor som tog livet av lilla Engla ute på gatorna ger mig kalla kårar. varifrån kommer dessa människor? hur ensam får man igentligen vara? finns det överhuvudtaget något försvar mot en sådan ond människa som Anders, 42? sedan slog en tanke mig, hur kan Anders advokat ha samvete nog att försvara en sådan ond pedofil inför Englas anhöriga? allt för pengar, vilket är jävligt sjukt bara det.

för 50 år sedan skedde aldrig sådant här. om ett mord skedde (vilket det självklart gjorde... vart tredje år) pratade folk om det i år efteråt. idag är det vardag. jag har en teori om varför våldet är så utbrett idag; FOLK BRYR SIG INTE OM VARANDRA MER.

precis så måste det vara. var tog respekten för andra människor vägen? det är alldeles för många misslyckade liv därute, ensamma och utan hopp som måste genomföra sådana hemska handlingar. kanske är det frågan om uppmärksamhet, ren egoism eller okunskap. gränserna för vad som är rätt och fel har ju suddats ut kraftigt. trots detta prat om respekt måste jag erkänna att jag saknar total respekt mot människor som Anders. det är så man spyr på världen, bara för att han lever i den. som sagt, var någonstans tappade han sitt hopp? fängelsebrottlingarna lär dock inte vara nådiga mot honom, de är de aldrig mot pedofiler.

det var märkligt väder ute idag, när jag gick till skolan imorse sken solen, i eftermiddag var solen och tryckte bakom regnmolnen. jag hade dock bara två timmar skola idag, så jag borde vara så glad som man förväntas vara när man börjar 12 och slutar 2. sedan var jag i gamla stan med kimmen, fast det var något galet med hans ex, så han pratade mest i telefon.

tråkigt att folk måste förstöra derbyt, men jag är glad att bajen inte förlorade iallafall.

till sist, eftersom jag är amerikanofil, anglofil och unglofil (fan så mycket bättre än pedofil iallafall), tänkte jag rekommendera en film om det nu finns folk som läser min blogg (hatar det ordet).



Look at my red hands and my mean face.. I wonder 'bout that man that's gone so wrong.

hursomhelst, The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford, tyckte jag var hemskt bra.
tappa aldrig hoppet vänner!

söndag. en söndag full av regn, och gråa nyanser... det är då som jag är topp. man må vara sådär svensson-deppig, men jag blir hemskt kreativ precis som många andra man känner. jag vaknade upp i morse och frågade mig själv om regnet verkligen är så oönskat som alla säger, det är ju som sagt ett utmärkt tillfälle att göra ogjorda saker klart. jag har en halvfärdig tavla i mitt nersläckta rum, läxor som mer än gärna skulle vilja göras klara. ändå valde jag att gå ut för att känna lite frihet sådär innan skolan började imorgon. jag ville bara få lite frisk luft och se lite nya ansikten, och samtidigt leta efter några snygga jeans. den här dagen kändes ovanligt lång.

Leo berättade om Einsteins relativitetsteori för någon dag sedan, och även om vi inte kom någon vart, kom jag att tänka på en punkt. jag fattade halvt, det måste jag erkänna, men om någon i ett rum ser på någon som rör sig i en hög hastighet, så skulle tydligen hans klocka gå saktare än betraktarens. bara för att jag inte kunnat släppa det där samtalet ur tankarna, har jag tänkt på om jag kunde få denna dag att gå lite fortare. egentligen vore det matematiskt omöjligt, med tanke på att en mans förmåga och vilja inte borde påverka solen och de människor som lever under solen. men kanske handlar det bara om att tolka saker rätt, som med allting annat. vår jord rör sig vilket betyder att tiden går framåt, och det är huvudsaken... även om min värld går en aning saktare;)
 

den här låten gillar jag. det är tråkigt dock att vissa folk måste dö, som i det här fallet Waylon Jennings och Johnny Cash, men "herrens vägar äro outgrundliga". det lät konstigt kanske men strunt samma. nu ska jag måla klart en tavla som väntat länge nog. ha det gött vänner!