everyone need somebody to lean on.
måndag. en märklig måndag, delvis på grund av vädret, och humöret. jag kan ju börja med att berätta hur arg och förtvivlad jag känner mig över det här samhället. att det ens finns sådana här människor som tog livet av lilla Engla ute på gatorna ger mig kalla kårar. varifrån kommer dessa människor? hur ensam får man igentligen vara? finns det överhuvudtaget något försvar mot en sådan ond människa som Anders, 42? sedan slog en tanke mig, hur kan Anders advokat ha samvete nog att försvara en sådan ond pedofil inför Englas anhöriga? allt för pengar, vilket är jävligt sjukt bara det.
för 50 år sedan skedde aldrig sådant här. om ett mord skedde (vilket det självklart gjorde... vart tredje år) pratade folk om det i år efteråt. idag är det vardag. jag har en teori om varför våldet är så utbrett idag; FOLK BRYR SIG INTE OM VARANDRA MER.
precis så måste det vara. var tog respekten för andra människor vägen? det är alldeles för många misslyckade liv därute, ensamma och utan hopp som måste genomföra sådana hemska handlingar. kanske är det frågan om uppmärksamhet, ren egoism eller okunskap. gränserna för vad som är rätt och fel har ju suddats ut kraftigt. trots detta prat om respekt måste jag erkänna att jag saknar total respekt mot människor som Anders. det är så man spyr på världen, bara för att han lever i den. som sagt, var någonstans tappade han sitt hopp? fängelsebrottlingarna lär dock inte vara nådiga mot honom, de är de aldrig mot pedofiler.
det var märkligt väder ute idag, när jag gick till skolan imorse sken solen, i eftermiddag var solen och tryckte bakom regnmolnen. jag hade dock bara två timmar skola idag, så jag borde vara så glad som man förväntas vara när man börjar 12 och slutar 2. sedan var jag i gamla stan med kimmen, fast det var något galet med hans ex, så han pratade mest i telefon.
tråkigt att folk måste förstöra derbyt, men jag är glad att bajen inte förlorade iallafall.
till sist, eftersom jag är amerikanofil, anglofil och unglofil (fan så mycket bättre än pedofil iallafall), tänkte jag rekommendera en film om det nu finns folk som läser min blogg (hatar det ordet).
Look at my red hands and my mean face.. I wonder 'bout that man that's gone so wrong.
hursomhelst, The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford, tyckte jag var hemskt bra.
tappa aldrig hoppet vänner!
för 50 år sedan skedde aldrig sådant här. om ett mord skedde (vilket det självklart gjorde... vart tredje år) pratade folk om det i år efteråt. idag är det vardag. jag har en teori om varför våldet är så utbrett idag; FOLK BRYR SIG INTE OM VARANDRA MER.
precis så måste det vara. var tog respekten för andra människor vägen? det är alldeles för många misslyckade liv därute, ensamma och utan hopp som måste genomföra sådana hemska handlingar. kanske är det frågan om uppmärksamhet, ren egoism eller okunskap. gränserna för vad som är rätt och fel har ju suddats ut kraftigt. trots detta prat om respekt måste jag erkänna att jag saknar total respekt mot människor som Anders. det är så man spyr på världen, bara för att han lever i den. som sagt, var någonstans tappade han sitt hopp? fängelsebrottlingarna lär dock inte vara nådiga mot honom, de är de aldrig mot pedofiler.
det var märkligt väder ute idag, när jag gick till skolan imorse sken solen, i eftermiddag var solen och tryckte bakom regnmolnen. jag hade dock bara två timmar skola idag, så jag borde vara så glad som man förväntas vara när man börjar 12 och slutar 2. sedan var jag i gamla stan med kimmen, fast det var något galet med hans ex, så han pratade mest i telefon.
tråkigt att folk måste förstöra derbyt, men jag är glad att bajen inte förlorade iallafall.
till sist, eftersom jag är amerikanofil, anglofil och unglofil (fan så mycket bättre än pedofil iallafall), tänkte jag rekommendera en film om det nu finns folk som läser min blogg (hatar det ordet).
Look at my red hands and my mean face.. I wonder 'bout that man that's gone so wrong.
hursomhelst, The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford, tyckte jag var hemskt bra.
tappa aldrig hoppet vänner!
Kommentarer
Trackback
