A day in the life.
onsdag. tröttsam, mjäkig och rätt trist onsdag. gick upp sju, vilket är på tok för tidigt för mig. jag vaknade tre igår natt också, och låg bara och halvsov ända fram till det var dags att fixa sig i ordning inför en ny dag. hursomhelst, så har jag
satt uppe igår natt och glodde på Paranoia agent, animen ni vet. den är väldigt mycket lik vardagen i stockholm, fast på sitt sätt förstås. folk är trötta på livet, dom är bara en minimalisk del i en stor och sönderstressig stad. ungar i tolvårsåldern saknar helt moral i kroppen och begår de mest hemska brått. och ja, jag känner mig som Tsukiko ibland.
alla har varit så upphetsade senaste veckorna på grund av den där Duffy. lyssnade igenom lite material av henne för en stund sen, och jag måste säga att ja... jag tolkar hellre hennes röst och stil som en dålig efterapning av Dusty Springfield, lite Janis Joplin, än någon "ny" Dusty. sen tål jag inte tjejer som ser ut som dockor i ansiktet... det är bara läskigt. men det är väl så, det finns ju faktiskt folk som gillar skit som Tokio hotel, med den där snorungen som ser ut som en elckockerad katt och som sjunger som om han vore torterad, medan de inte har någon aning om vem Stevie Wonder är liksom. man vet inte om man ska skratta eller gråta, men någon ironi lär det ju vara. nu fan ska jag lägga upp lite konst. rätt simpelt, men det finns stunder då jag inte har något annat för mig, och andra stunder då fantomen ibland vandrar på gatorna som en vanlig man.
vahetteree... på fredag kanske jag ska se på film också, hos kimmen. kanske kommer Leo förbi också, om jag lyckas slita han från plugget.
satt uppe igår natt och glodde på Paranoia agent, animen ni vet. den är väldigt mycket lik vardagen i stockholm, fast på sitt sätt förstås. folk är trötta på livet, dom är bara en minimalisk del i en stor och sönderstressig stad. ungar i tolvårsåldern saknar helt moral i kroppen och begår de mest hemska brått. och ja, jag känner mig som Tsukiko ibland.
alla har varit så upphetsade senaste veckorna på grund av den där Duffy. lyssnade igenom lite material av henne för en stund sen, och jag måste säga att ja... jag tolkar hellre hennes röst och stil som en dålig efterapning av Dusty Springfield, lite Janis Joplin, än någon "ny" Dusty. sen tål jag inte tjejer som ser ut som dockor i ansiktet... det är bara läskigt. men det är väl så, det finns ju faktiskt folk som gillar skit som Tokio hotel, med den där snorungen som ser ut som en elckockerad katt och som sjunger som om han vore torterad, medan de inte har någon aning om vem Stevie Wonder är liksom. man vet inte om man ska skratta eller gråta, men någon ironi lär det ju vara. nu fan ska jag lägga upp lite konst. rätt simpelt, men det finns stunder då jag inte har något annat för mig, och andra stunder då fantomen ibland vandrar på gatorna som en vanlig man.
vahetteree... på fredag kanske jag ska se på film också, hos kimmen. kanske kommer Leo förbi också, om jag lyckas slita han från plugget.
Kommentarer
Trackback
