morgondagen är en lång tid.
söndag. en söndag full av regn, och gråa nyanser... det är då som jag är topp. man må vara sådär svensson-deppig, men jag blir hemskt kreativ precis som många andra man känner. jag vaknade upp i morse och frågade mig själv om regnet verkligen är så oönskat som alla säger, det är ju som sagt ett utmärkt tillfälle att göra ogjorda saker klart. jag har en halvfärdig tavla i mitt nersläckta rum, läxor som mer än gärna skulle vilja göras klara. ändå valde jag att gå ut för att känna lite frihet sådär innan skolan började imorgon. jag ville bara få lite frisk luft och se lite nya ansikten, och samtidigt leta efter några snygga jeans. den här dagen kändes ovanligt lång.
Leo berättade om Einsteins relativitetsteori för någon dag sedan, och även om vi inte kom någon vart, kom jag att tänka på en punkt. jag fattade halvt, det måste jag erkänna, men om någon i ett rum ser på någon som rör sig i en hög hastighet, så skulle tydligen hans klocka gå saktare än betraktarens. bara för att jag inte kunnat släppa det där samtalet ur tankarna, har jag tänkt på om jag kunde få denna dag att gå lite fortare. egentligen vore det matematiskt omöjligt, med tanke på att en mans förmåga och vilja inte borde påverka solen och de människor som lever under solen. men kanske handlar det bara om att tolka saker rätt, som med allting annat. vår jord rör sig vilket betyder att tiden går framåt, och det är huvudsaken... även om min värld går en aning saktare;)
den här låten gillar jag. det är tråkigt dock att vissa folk måste dö, som i det här fallet Waylon Jennings och Johnny Cash, men "herrens vägar äro outgrundliga". det lät konstigt kanske men strunt samma. nu ska jag måla klart en tavla som väntat länge nog. ha det gött vänner!
