kanske blir jag simpelt en ensam droppe regn.

Hej vänner. motivationen tillbaks, mycket tack vare en bok. men det är naturligtvis inte vilken bok som helst, åhå, det är en bok jag haft chansen att få följa med på, från att det var ett word dokument till att den nu är en riktig schlagerdängare som ska både säljas och uppmärksammas på bokmässan i Göteborg. Boken, I konspirationens öga, som min käre vän Leonard Voltaire ligger bakom, är nyskapande, spännande och sådär mysigt ruggig i höstmörkret. så vänner, sitt inte här och gräm er över livets gråa nyanser när böcker som denna finns att glädjas åt. boken finns att beställa lite halvdyrt (men värt'it) på http://www.litenupplaga.se/detail.php?id=309. här kan den intresserade läsa vad boken handlar om och även se vad jag tycker är den fenomenala framsidan som Leonards syster knåpat med. men vad kan man förvänta sig av Voltaires efterkomma? nåväl, det var allt för idag, hoppas ni finner ljus i de allt mörkare dagarna. kram

under mitt senaste (det slutgiltiga, och avgörande) inlägget fick jag sju kommentarer. man måste notera hur fantastiskt det är, att detta kunde ske.

min blogg kändes som ett döfött barn. jag ville ta hand om den, vårda den, skriva i den, men i slutändan kunde man inte undgå att ställa sig själv frågan "varför?". för det mesta är saker och ting meningslösa. som att läsa naturkunskap om man går estet, bussar som det står "ej i trafik" på, eller att hoppas att sverige far till VM när de ändå floppar vartenda gång. i den banan tänkte jag, när jag beslutade för att lägga ner min blogg. men så kommer man ibland till insikt. det visade sig att naturkunskap var nödvändigt för att söka till konstfack, att bussar med "ej i trafik" på, var ett skämt och inget mer, och att Sverige inte är så dåliga igentligen. (2-1 mot ungern var en bedrift det med!), och samma sak gällande bloggen. det är kul att skriva när man är fast i evigheten, och intressant att se hur den kan utvecklas, även om den var döfödd. (naglarna växer flera veckor efter att en människa dött vilket är ett plus.) så jag delar härmed några sista åsikter som jag känns viktiga att ta upp innan bloggen tillslut begravs.

idag är det 11 september, och ett bekant faktum för många att det är sju år sedan två kapade plan raserade tvillingtornen i New York. men hur var det igentligen?

ok, så här har man hört historien förr.
1. en taliban uppe i bergen och hans umgänge bestämde sig för tt kapa en rad flygplan och rasera Empire state, vita huset eller någon annan víktig byggnad i USA.

2. till slut finner man (möjligtvis av en slump) att World trade center är mest passande för jävelskapet och utan förvarning kapas två plan och raserar var sitt torn.

3. man pekar ut Osama Bin Laden om den skyldige i sammanhanget ochUSA inreder en häxjakt på talibaner och arabvärlden.

men här skulle jag vilja pointera något. Media har en otrolig förmåga att få folk dit dom vill, och därför har ovanstående berättelse blivit förklaringen. men man borde i alla viktiga sammanhang i livet fråga sig själv - "What if?". Sokrates sade redan på sin tid "Den vise är vis, för att han ingenting vet". vi borde som ansvariga medborgare hela tiden vara kritisk och ifrågasätta om det leder till en förbättring. annars blir vi bara en guppi i fiskstimmet. jag har på senare tid frågat mig själv om den bakgrund vi fått framlagda av media verkligen är den sanna. det är inte alls omöjligt att en hund är begraven. i klarspråk - har myndigheten mörkat sanningen för den godtrogne amerikanen? efter att ha ägnat timmar åt att gotta mig i ämnet, läst, studerat, analyserat, står det klart för mig - USA har ett finger med i spelet. jag ska försöka sammanfatta allt jag läst kring konspirationen 9/11 på detta vis.

1. i alla intressanta konspirationer som är värt att läsa om, finns så kallade "hidden messanges". här har jag grävt fram tre av dem.

så här kan det se ut om man viker en
dollarsedel rätt.


eller så här..


tillochmed så här, gott folk..

2. tvivlare och frågade brukar säga det att USA hade mer skäl till att göra såhär mot sitt eget folk än vad hela arabvärlden har. man menar då på det, att USA ville ha ett skäl att starta ett uppror mot arabvärlden, där olja kan ha varit ett syfte. men för att detta skulle bli allmänt accepterat bland de amerikanska medborgarna krävdes det att en slags patriotism växte fram. ett hat mot arabvärlden, mot mulimer, för att stärka landets patriotiska svacka. om nu detta kan ha en sanning behöver det komma ut till ljuset. sanning eller ej - det blir uppenbart för den som ständigt har en hunger efter mer.

självklart är det här en mjukstart om man är inbiten i ämnet. är det så att detta inlägg väckt intresse hos någon rekomenderar jag en film om konspirationerna kring 9/11, istället för att jag ska göra det för lätt för er. två filmer har särskilt väckt något hos mig.

Loose change
en bra start, och en sammanfattning av de största bevisen för att USAs regering ligger bakom dådet.

Zeitgeist
är en personlig favorit bland dokumentärer. här får man en inträngande analys av USA, det så kallade New World Order, och fantastiska teorier kring kristendomen i allmänhet och existensen av den där coola killen man ser i böcker ibland. Jesus.

såg på nyheterna nyss. Bush invigde en ny minnesmonument för alla som fick sätta livet till för sju år sedan. det ser ut som fyra flygplansvingar som sticker upp ur marken. smakfullt...
till sist vill jag lätta upp stämningen lite. vad är bättre än lite stycke irlänsk punk.

                                           The Pogues - världens bäst band!

Tack för den här gången, sov gott vänner!

Det känns som om vi för varje dag närmar oss slutet. det gör vi naturligtvis, men det är inte vettigt att tänka på det.. ändå finns det där, känslan av att livet är för kort, men att det bara uppträder mer och mer mysterier. det är som i serien "Lost", den fortsätter och fortsätter och fortsätter, men bara mer sjuka saker dyker upp. inga svar, knappt några ledtrådar. ska vi någonsin få bukt på vad som låg bakom 9/11, vem jesus var, om atlantis existerat och så vidare. i Amerika har man nyligen funnit en grotta med en hel drös av skelett. jag har även beslutat att lägga ner min blogg, det känns som det stjäl för mycket tid till ingen nytta. jag gillar att diskutera och utbyta ideer kring saker och ting.. men inte med mig själv. Kanske är det så att svenskar, eller åtminstone svenska bloggare inte intresserar sig för mitt koncept, för det jag skriver om. var tog alla intressanta människor vägen? finns det ingen glöd kvar? konspirationsteorier, hemliga sekter och frågor kring livet går inte hem hos modebloggare uppenbarligen. bloggen med andra ord; jag säger tack och hej, och hoppas andra bloggare får mer tur än jag haft. tack till er som läst min blogg och må det fortfarande finnas lite mystik kvar här på jorden.

Hola.

min dag har ungefär fungerat såhär.

1. Sl är ett stort skämt. en olycka skedde på rälsen, och tunnelbanan blev inställd. i ösregn väntade jag på en ersättningsbuss som aldrig kom.

2. var man än befinner sig i stockholm ser man idioter. på tunnelbanan hem såg jag och tio andra på, när en påtänd idiot försökte krossa fönstret på tunnelbanevagnen. och ja, han skrek och betädde sig allmänt hotfullt.

3. jag har funderat kring sport. igår skedde något otroligt på hemmaplan. det spelades proffsboxning i karlstad om jag minns rätt. och det har dykt upp en debatt kring om sådant här ska förekomma eller ej. jag är inte intresserad av boxning, K1 - att spöa folk jag inte känner är inte mitt stora fritidsintresse, men det är ett stort fritidsintresse hos många andra. varför då inte samla alla dessa, stänga in dem i en ring och låta dem slå på varandra? för boxning handlar inte om hat, det handlar om vilja, kämparglöd och vinnarinstinkt, precis som i alla andra sporter. jag ser gärna att folk som gillar is, ägnar sig åt hockey eller konståkning.

Mogabe Misiö! Så obehagligt länge sedan jag skrev i den här bloggen. jag hade praktiskt taget glömt bort att jag var ansvarig för Sveriges minst lästa blogg för två månader och åtta dagar sedan. jag har fyllt min tid med annat kul, som att resa till Paris, tappa bort min ipod, bila runt på gotland, följt premier league maniskt och anslutit mig till facebook. mycket är dock desamma som förr i tiden. jag plågas fortfarande av håltimmar och uppsatser under slaviska förhållanden. jag befinner mig just nu mellan två håltimmar och behöver skriva av mig innan jag ska skickas ut i ruskvädret med en systemkamera för att överhuvudtaget vara i närheten av ett G i Foto A. Nu kanske jag berättar lite om Paris för intresserade. under en veckas tid levde jag och Leo på croissanter, kaffe, öl, cigarrer och fransyskor. vi bodde nära Rue de lafayette, som i sin tur ansluter sig till Mont Martre - konstnärernas hemvist. vi besökte louvren, eiffeltornet, madame Pompadou, Panteon, Notre dame, och i princip en fjärdedel av alla brasserier i Paris. great success! den här bilden är tagen när jag inte är i mina sinnens fulla funktion. det var högt vill jag lova! så högt att leo kröp och jag såg lagom road ut på bilder. man inser ju mer man vänjar sig vid utsikten att eiffeltornet är ett fantastiskt bygge, och hur vackert Paris är vid skymningen. när man kommer tillbaka till sverige och till stockholm inser man i stundens hetta hur litet, puttinuttigt, patetiskt, larvigt stockholm är i gämförelse med världsmetropolerna. när fransmän (som ägnat livet högst uppe i eiffeltornet sedan barnsben) besöker sverige har stockholm.. kaknästornet att erbjuda. appropå Paris så luktar faktiskt våran datasal som vårat hotellrum för tillfället, vilket är ett tecken på att Stockholm långsamt närmar sig Paris i standard och stolthet. Blogg.se:s nya system förnedrar mig något så otroligt. bilderna hamnar snett och texten är osams. mellanslag och styckesindelning är också för mycket begärt... idag har jag fyra planer på G. jag ska införskaffa Paulo Coelhos nya bok Brida, gymma, ladda upp inför Heroes, och komma ifrån den här datan, datasalen, skolan, stockholm och till slut Sverige. aurevoir!